Varför vill inte Ulf Kristersson ta ansvar?

Ulf Kristersson (M) anklagar oss socialdemokrater för att ”mixtra med demokratin” (SvD 1/9). Han syftar på det parlamentariska underlaget för Stefan Löfvens första och andra regering, och att vi socialdemokrater inte vill bygga sitt parlamentariska stöd på Sverigedemokraterna. Han verkar vilja sprida en bild av att väljarnas vilja på något sätt inte skulle vara tillgodosedd. Att den demokratiska legitimiteten skulle vara satt ur spel. Det gör mig mörkrädd. Som att det skulle vara demokratiskt skumt att välja vilka partier man vill bygga sitt regeringsinnehav på. Som att normala politiska uppgörelser och koalitioner skulle vara att ”mixtra med demokratin”. Det är ett anmärkningsvärt påstående av Moderatledaren.

Jag tolkar det som att Ulf Kristersson försöker flytta fokus från sitt eget projekt: att öppna dörren för ett parti vars politik innebär en glidning åt det auktoritära och antidemokratiska hållet. Öppna för att ha Sverigedemokratiska tjänstemän centralt placerade i hjärtat av svensk demokrati – Regeringskansliet, statsrådsberedningen. För att ett parti med antidemokratiska tendenser får makt och inflytande över hur Sverige styrs.

Jag tolkar det också som att de högerkonservativa har en strategi som går ut på att skapa misstro och så tvivel om valresultatets legitimitet. För också Ebba Busch (KD) har gjort liknande uttalanden. I juni hävdade hon att den socialdemokratiskt ledda regeringen bildats med hjälp av ”mygel” och ”arrogans mot folkviljan”. I samma veva sa Alice Teodorescu Måwe, huvudsekreteraren av Moderaternas idéprogram, i P1 att: ”Alla de här överenskommelserna som slutits de senaste tio åren har ju haft ett enda syfte – att ignorera valresultatet”. Det låter som amerikansk ytterhöger.

Jag tror också att Ulf Kristersson har en frustration kopplad till just valresultatet. Valen 2014 och 2018 resulterade i att han saknat och saknar parlamentariskt stöd för att bli statsminister och det börjar bli allt jobbigare för honom. Det snabba öppnandet till SD där han överger princip efter princip, löfte efter löfte, måste ses i ljuset av denna frustration.

Sedan det jämna läget 2018 har Kristersson stått och hoppat och sagt vid varje tillfälle att han är redo att ta över regeringsmakten. Till slut fällde han regeringen bara för att snabbt inse att det parlamentariska läget – utifrån folkviljan och valresultatet 2018 – är detsamma och ge upp. Stödet för en socialdemokratiskt ledd regering är alltjämt större än för en högerkonservativ.

Sverige är, tillsammans med Danmark, världens mest demokratiska land. Detta enligt en omfattande sammanställning från Göteborgs universitet. Den som vill se hur verkliga hot mot demokratin ser ut ska i stället blicka mot Polen och Ungern – de två länder som har haft sämst utveckling för demokratin i hela världen de senaste 10 åren, enligt samma studie. Det handlar om attacker på domstolsväsendet och restriktioner för media och civilsamhälle. Det är inte en slump att just dessa länder länge varit föredömen för Moderaternas nya samarbetspartner Sverigedemokraterna. Här finns verklig anledning till oro. Ingen demokrati är för evigt solid. Vi kan också titta västerut mot högern i USA, vilket svensk höger gjort allt mer på senare tid. Där gjorde Trump sitt bästa för att underminera grundpelare i demokratin som valsystemet och fria oberoende medier. Han vägrade till och med att utlova ett fredligt maktövertagande vid valförlust, vilket ju resulterade i att hans stödtrupper stormade Kapitolium med flera dödsoffer som följd. Trump nominerades för övrigt till Nobels fredspris av både en sverigedemokratisk och en kristdemokratisk riksdagsledamot.

Hemma i Sverige har Moderaterna tillsammans med SD och KD nu bildat ett nytt block, det mest högerkonservativa i modern tid. De ideologiska vägvalen för Sverige framträder allt tydligare. Vi Socialdemokrater står stadigt i våra värderingar och vårt värnande av den svenska demokratin.

Gruppledare i riksdagen för Socialdemokraterna Annelie Karlsson

facebook Twitter Email